Lyckan
Detta är vår husbekännese!
För att göra en 10årig historia kort.
Jijo och jag träffades för nästan 11 år sedan, i 10 års tid har vi letat mer eller mindre aktivt efter det rätta huset. Tanken har väl varit att vi ska köpa ett hus, de senaste åren har vi varit mer inriktade på att hyra ett.
När Meri började skolan la vi tankarna att flytta lite på is, men ju äldre Simon blev och ju mer tydlig hans problematik har blivit, ju mer säkra har vi varit att vi inte kan bo kvar i Norrköping.
Vi har valt att inte prata med någon om det eftersom vi vet att många inte förstår och vill klanka ner på det beslutet vi tagit. Jag tycker det är synd, för vi är så otroligt glada just nu. Dock förstår jag t.ex. min mammas oro eftersom jag är sjuk och hon har hjälpt oss, vi vet att vi inte kan få lika mycket hjälp.
I fredags tittade vi på ett hus som vi sedan tidigare bara sätt utsidan på, husets planlösning var som tagen utav en av mina fantasier och det ligger dessutom nära en lågstadieskola samt att det är relativt nära till expressbussen som tar mig till Universitetet.
Det kanske kommer vara de dagar när det blir svårt att hinna med allt, men det finns det nu med.
Det kanske kommer vara de dagar när det blir svårt att hinna med allt, men det finns det nu med.
Jag kommer sakna vissa saker extremt mycket... Men INGA av dessa saker/personer kommer ju ändå försvinna från mitt liv.
Karin, Emmelie och de andra som står mig nära kommer jag kunna träffa endå , misstänker att jag alltid är välkommen dit, de är iallafall alltid välkomna ut till oss.Vi ar redan planerat att luncha...Jag hoppas ju även att man är så pass sociala att man träffar nya människor.
Mamma, jag förlorar inte henne för att jag flyttar och hon förlorar inte oss
Grannarna - vi har ett par redigt bra grannar, men jag anser dem som mina vänner, så dem lär jag ju inte förlora heller. Får en hel gata med nya grannar dessutom.
Altanten- Ja jag kommer sakna min altan och jag kommer inte ha kvar just den altanen.. men jag kommer ju ha balkong och uteplats ändå...
Meris bästis- se grannar
Finns en del saker men dessa anser jag vara det viktigaste.. Tänk att jag ska få en dröm som går i uppfyllelse :)
Ekonomin verkar vara mångas bekymmer... Vi är inte påväg att hamna i lyxfällan vi kommer inte heller hamna där. Själv existensen i huset mot radhuset kan bli dyrare. Den beräknade kostnaden på huset ligger på 7800, vilket vi tror är för lite. Om vi lägger på 1200 kr till så blir det 300 kr mer än vad vi betalar idag. Vi har dock valt att ta bort vissa saker som vi inte använder oss av vilket har sparat oss än så länge ca 1000 kr i månaden.
Vi kommer även att sälja husvagnen och ta oss en funderare på om vi behöver ha kvar torper. Torpet är vår semester. Dvs vi lägger 10000 kr om året på vår semester då + MAT OCH RESEKOSTNAD. Frågan är vad andra barnfamiljer lägger.. jag känner inte att jag beöver bry mig, så länge jag sätter mat på bordet till mina barn och de är glada och lyckliga.
Min resekostnad bli 90 kr dyrare än vad jag har idag.
Jijos kommer bli mer såklart, men då han bara reser (för det mesta) två gånger per vecka och han senare kan dra av det är det inte heller något vi direkt gråter blod över.
